mkitti

Nu är jag tillbaka till mitt ordinarie liv,
även om det känns att jag tagit ett extra stort kliv.
Körde timmar i sträck mot en plats i söder,
och nu är jag tillbaka, och den långa (men korta) resan är över.

Sitter i tanken och vandrar åter,
för att lämna platsen gör att man innerst inne gråter.
Men jag kommer dit igen,
för där har jag en världens goaste vän.

När trakten nu känns bekant som förr,
kan jag i lugnan ro öppna min dörr.
Känner att lugnet ligger kvar,
och förhoppningsvis behöver jag inte oroa mig förrän jag far.

Jag skall åka bort en sväng till,
men att säga mer är något som jag just nu inte vill.
Det är min sak, min plats på jorden,
och därför skriver jag just dessa orden.

Men nu är jag alltså här så "cut me some slack",
för nu é det så... jag é "back on track"...