mkitti

Människor ler och människor gråter i sina hem världen över,
människor bråkar och människor slåss om saker de behöver.
Jag ser ett barn på gatan framför mig,
barnet skriker och vill ha mamma intill sig.

Kan inte låta bli att för en sekund undra,
det är ju en sorts kärlek även det, så jag blundar.
Ser framtiden som ett oskrivet blad,
och med en historia bakom som är ett i sitt slag.

En historia på både gott och ont,
och visst känns det även ibland aningen tomt.
Men jag tror detta kan bli en vändning och du...
... så ska livet ibland kännas... och det är MITT nu...