mkitti

Tiden har gått men stannar inte till ändå,
och visst, det måste ju vara så.
Ibland önskar jag så att allt vore stilla, tryggt och lugnande ro,
för först då kan man andas och känna var hjärtat vill bo.

Stannar till vid vägens kant, tittar bakåt en sista gång,
det är nu jag blundar och går igenom varje delad sång.
Öppnar ögonen igen, blickar framåt och går,
med hjärtat som visar vägen och tar mig dit jag når.

Det finns saker som livet ger,
jag börjar förstå det mer och mer.
Det kanske var meningen så här,
och jag LEVER så länge jag lär.

Tillbakablickar kommer att komma, men även gå,
men det är framtiden som för alltid ska bestå.
Därför lyssnar jag återigen på den delade sången,
för att kunna blicka över axeln... för sista gången...