mkitti

Ännu en dag börjar gå till ända,
med morgondagen i sikte vet man inte vad som kan hända.
Då åker jag själv den långa biten,
med risk för att jag troligen lär känna mig sliten.

Sitter här i min ensamhet med sällskap av min nallebjörn,
även han har dessvärre fått sig en törn.
Han har ju tagit till en egen flytt,
och liksom mig tänker allting nytt.

Men idag är tanken väldigt lugn, väldigt still,
så måste det ju vara även man än inte nått dit man vill.
Det är då jag andas från djupet av min själ,
och jag känner att livet egentligen bara vill väl.

Jag har en stark längtan och saknad idag,
så har det tidigare inte varit för lilla jag.
Kanske är det nu det blir sant, nu det gäller,
det får nog hittills dock vara osagt ifall det smäller.

Nu packar jag väskan, imorrn tar jag bilen och gör mig klar,
sedan blir jag borta några dar.
Det är inte så att jag rymmer från dig,
men jag måste göra detta för mig.

Ska jag vara ärlig lämnar jag alla tankar här,
för jag har inte tänkt fundera en enda gång där.
Jag lovar och svär att det blir bäst så,
för jag måste ju ta itu med allt hemma sen ändå.

Jag kommer tillbaka, fortare än du tror,
men jag har till viss del insett att världen är stor.
För några dagar framöver kommer nu sista raden,
för imorrn ska jag köra till den stora staden...