mkitti

Öppnade just ögonen, nästan i panik,
vet inte men jag somnade nog av ren taktik.
Just för att dagarna räknas, en efter en,
för det underbara väntar bakom den dörren sen.

Allting försvann i ett andetag, syns då jag verkligen lider,
det liksom bränner, det gör ont och det svider.
Jag skyller inte ifrån mig, inte på något sätt,
vill bara att ingen ska tro att det överhuvudtaget är lätt.

Att se åt ett annat håll kan bli bra, kan bli fel,
man kan inte känna andras tanke, bara sin egen del.
Men som det här står skrivet, den sista blicken är gjord mitt i striden,
allting är nu riktat mot ett nytt kapitel i tiden.

Om Du undrar varför jag gör så här för lugn och ro,
då blir svaret för att det ger mig en stark tro.
Det ger mig styrka att ta ännu ett steg med nya segel,
och jag står inför en ny utmaning och med en helt ny regel...

Tids nog rinner det ut i sand,
tids nog står allting i brand.
Sedan kommer glöden som håller ihop och aldrig dör ut,
och då tar meningen med livet aldrig slut...